Kärlek är nog det värsta som finns tror jag, man mår så äckligt dåligt om man gillar någon som inte gillar en tillbaka. Man blir sårad och förstörd om man är tillsammans med någon som gör slut eller sviker. Kärlek gör mig och säkert många fler svartsjuka, och det är vidrigt att vara svartsjuk. Okej om det är lite, men att känna den där känslan "Faaaan jag har ingen chans för han skriver med henne" för att jag sett dom skriva en gång på jätte länge är fan illa. Jag hatar kärlek, det är bara en massa problem.
Det är underbart om man har någon att dela det med men det finns så mycket olycklig kärlek så det är sjukt.

Och jag är olyckligt kär, jag är förvirrad och allmänt trött på att vara kär i en person som inte har såna känslor för mig tillbaka, trött på att ständigt gå och oroa mig över att han börjar skriva med någon annan och trött på att anstränga mig för att inte bli jobbig. Jag vill ha en pojkvän, det är underbart. Men inte vara olycklig mer, det är inte roligt. Mår så mycket bättre nu än innan men det är fortfarande jobbigt allting som har mes känslor att göra men det går väl över någon gång det med.

Tack, ville bara skriva av mig lite. Hejdå