Lång text, med mycket att berätta..

Okej jag har mycket att berätta, jag borde inte säga egentligen för det har inte andra med att göra men folk kommer få veta och då blir det så himla mycket prat så lika bra att jag berättar själv.
Den senaste tiden, det vill säga den senaste månaden mest men även innan så har jag inte mått så bra psykiskt. Det har vart mycket med killar, kompisar och mycket känslor inblandat som har gjort så att jag har varit ett vrak hur länge som helst. Jag har tappat livslusten vissa stunder men har aldrig riktigt tänkt ta livet av mig det har mer varit "Vad ska jag göra för att få någon att förstå hur dåligt jag mår?" Och igår natt det vill säga runt kl 01.00 så brast allting, alla känslor kom, en viss person sa en sak till mig som gjorde mig ledsen, jag tänkte en massa och jag ville bara bort, göra någonting så att jag skulle få hjälp med tanke på att jag mår såpass dåligt som jag gör innerst inne. Jag tog närmare 60 tabletter diklofenak för att få komma bort lite, det var inte för att dö utan för att få hjälp. Jag kände ingenting, det blev inte så mycket men jag fick åka med ambulans in till akuten och ta massa prover och dricka kol och få massa mediciner som skulle hjälpa mig, hade jag inte åkt in så kanske jag inte hade varit kvar längde det vet man inte men det var inte så jag ville. Jag var kvar på sjukhuset i 13 timmar + att vi va på bup och pratade. Nu har jag fått hjälp och kommer få det framöver, jag har fått bevisat för mig vilka som verkligen är mina vänner och bryr sig om mig även om jag beter mig som jag gör ibland.
Och om ni nu vill prata om det och snacka skit och allt som kommer hända, gör det men jag ville bara att ni skulle veta att om ni hör någonting så är det sant men jag ville inte ta livet av mig, jag ville ha hjälp!
Jag vill även tacka alla som fanns där för mig!

Kommentarer


Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback