Hej :)
Idag stannade jag hemma, jag känner att jag behöver tid för mig själv så jag funderar på att hoppa av skolan och försöka fixa ett extrajobb istället och börja om nästa år, i örebro eller sunne. Känner inte för att gå i skolan nu, även om jag älskar klassen och skolan och lärarna så orkar jag inte med tanke på omständigheterna. Ska prata seriöst med pappa om detta och se om han kan gå med på att jag börjar gymnasiet någon annanstans till hösten så kanske han kan hjälpa mig fixa ett extra jobb på något sätt. Jag tror att det är bäst för mig, att gå i skolan borta, ha en egen lägenhet att ta hand om så jag har någonting att göra så jag inte blir sittandes som jag gör hemma nu varje dag. Jag tror det skulle göra mig väl.
Ska snart iväg till bup för ett första samtal, se om dom har nåt vettigt att säga som kan hjälpa mig.. Hoppas det för är trött på att må dåligt nu faktiskt, sen får vi se vad som händer, om jag åker hem och stannar hemma eller går ut. Det märks, men ha en bra dag iallafall :)
13:06:00
|
åååh
Livet går upp och ner, man mår bra, man mår dåligt. Jag är inne i nån jävla fitt period som gör att jag mår dåligt hela tiden, det är verkligen inte många stunder jag mår bra. Jag tänker, så fort någon säger någonting till mig så blir jag negativ, jag tänker aldrig positivt längre.. Jag vet inte vad det är med mig men jag mår verkligen inte bra!
Jag va verkligen tillsammans med världens underbaraste kille, och jag sumpa allt.. Jag hade en jätte bra vän, jag och hon sumpade allt.. På grund av att jag förlorat dom så är jag verkligen nere på botten, alexandra och jag.. Fyfan va underbar tjej. Vi hade det skit bra, gemensamma intressen, gick i samma klass och allt va så jävla bra! Tills hon började gilla patrik, då försvann allt.. Patrik är mitt ex och jag tycker man kan vänta lite innan man blir tillsammans med sin kompis ex, iallafall vänta tills kompisen kommit över honom men tydligen så äre okej att skriva och hålla på med den.. Jag tycker det är pissigt och det har krossat mit helt jävla totalt.
Jag ser inget positivt och jag vill bara bort härifrån, flytta, börja på en ny skola och glömma allt dåligt som hänt på sistone.. Vill åka utomlands, inte ha tillgång till internet eller mobil på en månad.. Bara vara borta där jag inte känner nån och bara va, så jag slipper tänka på allt dåligt som jag gör här. Jag kommer aldrig komma över patrik, han är här varje vecka, jag och alex går i samma klass.. ser dom jämt så det går inte. Jag funderar på att hoppa av skolan, funderar på att bara gömma mig tills allt är över för jag orkar verkligen inte med detta längre, det gör så jävla ont att bli krossad. Men det är inte bara dom som har gjort fel, jag är inte guds bästa barn och det vet jag.. Men jag har drabbats hårdast av det eftersom jag mådde dåligt redan innan allt detta hände.. Jag hoppas på nåt sätt att det löser sig så jag slipper den här skiten.. På nåt sätt...
Lång text, med mycket att berätta..
Okej jag har mycket att berätta, jag borde inte säga egentligen för det har inte andra med att göra men folk kommer få veta och då blir det så himla mycket prat så lika bra att jag berättar själv.
Den senaste tiden, det vill säga den senaste månaden mest men även innan så har jag inte mått så bra psykiskt. Det har vart mycket med killar, kompisar och mycket känslor inblandat som har gjort så att jag har varit ett vrak hur länge som helst. Jag har tappat livslusten vissa stunder men har aldrig riktigt tänkt ta livet av mig det har mer varit "Vad ska jag göra för att få någon att förstå hur dåligt jag mår?" Och igår natt det vill säga runt kl 01.00 så brast allting, alla känslor kom, en viss person sa en sak till mig som gjorde mig ledsen, jag tänkte en massa och jag ville bara bort, göra någonting så att jag skulle få hjälp med tanke på att jag mår såpass dåligt som jag gör innerst inne. Jag tog närmare 60 tabletter diklofenak för att få komma bort lite, det var inte för att dö utan för att få hjälp. Jag kände ingenting, det blev inte så mycket men jag fick åka med ambulans in till akuten och ta massa prover och dricka kol och få massa mediciner som skulle hjälpa mig, hade jag inte åkt in så kanske jag inte hade varit kvar längde det vet man inte men det var inte så jag ville. Jag var kvar på sjukhuset i 13 timmar + att vi va på bup och pratade. Nu har jag fått hjälp och kommer få det framöver, jag har fått bevisat för mig vilka som verkligen är mina vänner och bryr sig om mig även om jag beter mig som jag gör ibland.
Och om ni nu vill prata om det och snacka skit och allt som kommer hända, gör det men jag ville bara att ni skulle veta att om ni hör någonting så är det sant men jag ville inte ta livet av mig, jag ville ha hjälp!
Jag vill även tacka alla som fanns där för mig!
Hallåååå!
Idag har jag varit hemma och haft ont i halsen, har inte orkat göra någonting alls! Drygt!
Min blogg, jag ska försöka bättra mig men det kommer vara mycket känslor och tankar, även mycket om vad jag tycker och hur jag mår med tanke på att jag inte är helt bra i huvudet känner jag.
tankar hit och dit..
På den senaste tiden har jag inte mått alls bra, jag har slutat att äta som jag ska, jag umgås nästan inte med några längre och jag mår bara dåligt hela tiden. Detta är mycket mitt eget fel eftersom jag inte fixar att acceptera vissa saker som jag egentligen borde acceptera. Jag va tillsammans med min patrik, bästa som hänt mig men sen tog det slut och han började gilla en av mina bästa vänner och hon gilla honom också.. Det va den biten jag inte kunde acceptera, att han och hon.. Några av mina närmsta vänner skulle börja gilla varann och så.. Just att det är min tjejkompis han gillar.. Det är det som gör ondast tror jag, jag jämför mig med henne och försöker förstå varför inte jag duger, men jag har insett att jag duger.. Han är inte den rätta för mig, han vill inte va med mig och jag vill inte vara med honom längre med tanke på omständigheterna. Det som är jobbigt också är att dom två, det är jobbigt för mig att se dom tillsammans och dom umgås med samma folk som jag gjorde men det har liksom blivit att jag håller mig undan och inte umgås med folk längre för att jag mår så dåligt. Det är på bättringsvägen, mår bättre.. Kan fortfarande inte äta som jag ska och jag gråter väl ibland men jag vet att livet går vidare, det är tufft med kärlek och man måste gå igenom mycket. Jag har gjort fel jag också, mot min kompis och patrik.. Vart hur elak som helst, patrik och jag är kompisar och kan prata. Hon och jag är en annan femma, det gör så ont i mig att bara se henne.. Vi va bästa kompisar och nu är allt borta, jag sa upp vänskapen för att jag inte orkade. Jag orkade inte se henne och dom två tillsammans.. Det hugger i mig varje gång även om jag klarar av det nu.
Så, vill bara säga till min kära kompis.. Du kommer alltid att betyda mycket för mig även om jag beter mig som piss och int fixar att vara kompis med dig nu.. Det går över, jag kommer alltid att bry mig om dig och hur du mår även om det inte alltid känns som det och jag förstår om jag fått dig att må dåligt för jag är ett svin, jag har betett mig som fan! Jag vet det och jag kommer inte fixa att vara kompis med dig än, men det är på bättringsvägen men det kommer aldrig bli som förut, jag vet det och det är så tråkigt att det skulle bli förstört på grund av kärleken! Och jag skyller inte på nån annan för det beror på mig det mesta, säger ingenting annat men såhär dåligt som jag har mått.. Det är för att DU och patrik betyder så otroligt mycket för mig och det gör bara så ont men jag klarar mig, jag kan gå vidare för det finns någon annan där ute som vill ha mig, som tycker om mig för den jag är!
Förlåt Alexandra!